Smink och vardag

Can you belive it?? För ett år sen hade vi typ HUR mkt som helst att göra!!! Det fanns inte.. Vi hade hur mycket som helst och alla var sjukt trötta. Vi stannade uppe sent och gick upp tidigt för att hinna med allt som skulle göras.

Jag orkar inte mer. Julia Partypingla orkar inte mer. Jansson orkar inte mer. Inte Ida, Miia, eller de flesta andra i vår klass heller. Vi har för mycket att göra. Nu tänker du säkert "ja, men och? Det har jag också" utan att veta hur jävla mycket vi har att göra. Det här går inte. Franskan idag med Partypingla och Jansson blev ett enda stort panikångestdrama och det slutade med att Partypinglan bara skrek. Det går inte. Vi går under.

Lärarna förväntar sig att vi ska orka med allt och när vi säger ifrån så säger dom att vi måste ha studieansvar. Ska vi ha studieansvar, borde inte då dom ha planeringsansvar och inte lägga allt samtidigt? Man kan inte äta för maten växer i munnen, men hungern förtär en. Man kan inte sova, trots att man skulle kunna svimma av trötthet. Det går inte längre. Vi är stressade och det är tragiskt. Vi är stressade och går bara i nian. BARA i nian. Vill dom ta död på oss så är dom nära, jävligt nära på att lyckas. Jag orkar inte, vill inte och kan inte klara av särskilt mycket mer nu. Kosta vad fan det vill, men om jag fick så skulle jag stanna hemma och sova fram till jul.

Gör vi inte det vi ska så hotar dom med att dra ner våra betyg, och gör vi det vi ska så tycker dom att vi är så duktiga så att vi borde klara av lite till. Helvete. Ett jävla jävla helvete. Jag känner bara hur alla känslor virvlar omkring mig och skapar ett bottenlöst kaos som drar och sliter i mig från alla håll och kanter. Jag känner hur jag vill gråta över all stress, men klart som fan så har jag inget att gråta. Kanske är jag ingen människa?
Det är som en jävla psykos, hela alltet. Man går i skolan på dagarna, kommer hem, pluggar, sover, går till skolan, kommer hem, pluggar... en cirkel. Jag har aldrig egentligen klagat på själva skolan och att jag ogillar den, men nu gör jag det så jävla mycket.
Vi är som små försöksdjur som dom gör nervgastester på, för att sen ge oss motgiftet i sista sekund. Jag orkar inte skolan, hör och häpna, jag orkar inte plugga, jag orkar inte bara försöka klara mig igenom allt det här en gång till. Det som händer utanför skolan påverkar också, alla relationer som är krångliga, alla saker att tänka igenom och alla perioder av utanförskap eller popularitet. Existensfrågor och filosofier kring varför vi lever som vi gör, om livet har en förutfattad mening eller inte.

Vad har jag för lösning på det här? Tja, jag åker hem direkt efter skolan istället för att träffa folk som gör mig glad, jag pluggar tills ögonen blöder och försöker gå och lägga mig tidigare (trots att jag vet att jag ändå inte sover mer än 4 1/2 timme per natt), och borde börja dricka kaffe så att jag verkligen orkar igenom de här kommande jävla veckorna. Rätta mig om jag har fel, men tror inte ni också att tiden går så fort, så när jag inte stressar längre så kommer jag vara minst 50?

Vad jag har att göra de kommande veckorna:
28/11  Inlämningsuppgift syslöjd
29/11 SO-prov religion, HK praktiskt prov + recept + meny
30/11 Franskaprov, universitetet
1/12
2/12
3/12 Luciaövning
4/12 Svenskaprov språkhistoria
5/12 Nightwish
6/12
7/12 Engelskauppsats om 5-6 olika ämnen, engelskainlämning USA project
8/12
9/12
10/12 Fysikuppsats?
11/12 Idrottsredovisning
12/12 Kemiuppsats
13/12 Lucia
14/12 Matteprov
15/12 Julklappsinköp
16/12

Det ser kanske lite ut, men jag lovar er, jag pallar det inte.


Detta Är taget från Vickas blogg, hon skrev det för nästan exakt ett år sen. Jag personligen hade inte allt med allt som har med skolan hade jag... Men vi klarade det, vi överlevde och vi står här starka idag. För vi Ninjor är straka. Vi är en familj och det kommer vi alltid att vara.

Jaja nu ska jag förtsätta med matten. Prov imorgon och sen en efterlängtad helg med Bästa Marcus, Bästa Vicka och Miia och Dansdansdans!!