Smink och vardag

Två år.
Hon saknas mig varje dag som går.
Det har blivit jobbigare.
Det finns ingen som är eller kommer kunna vara som henne.
Hon var min bästa vän.
Hon lyssnade alltid.
Tröstade mig.
De nio åren jag hade henne är fylda med äventyr och skratt.

"Tur att vi ska flyga snart, då kommer vi ju se henne på molnen"

Jag tittar alltid ut på molnen när jag flyger. Molnen är så lika henne. VIta och luddiga. Jag vill tro att hon ska stå på molnen och viffta med svansen. Men jag vet att det inte är så. Men jag vet at hon har det bra. Hon har inte ont.
Men jag är ändå ledsen över att hon är borta. Jag vill ha henne tillbaka!

Jag orkar inte blogga varje dag och lägga ut mitt liv svart på vitt på internet. Känns onödigt. Jag älskar att läsa bloggar och tyckte det var kul att blogga. Men anledningen var nog att jag ville tjäna pengar på det. Vilket är svårt!!

Jag vet inte om jag ska radera bloggen. Jag tror inte att jag vågar det. JAg vet inte om jag bara inte orkar blogga eller om jag vill sluta. Men jag kan väl säga att jag ska låta det gå en tid och se om jag vill blogga då?

Jag tror det blir så. Jag låter bloggen vara och sen ser vi vad som händer. Vem vet imorgon kanske jag har lust at blogga igen!
Kolla in ngn gång i veckan för att se om jag är kvar och lever.

PussPuss!