Smink och vardag

Idag när jag satt på Arlanda express och lyssnade på musik hörde jag låten Living on a prayer. När jag hörde den speciella VictoriaJulia låten blev jag nästan tårögd. Jag har så månag minnen med Vicka, Sara, Julia, Ida, Sean, Vicke, Miia, Matti och Jonte.. Så många galna och sjuka minnen! Sånt man inte kan återberätta elr återuppleva men de finns ändå där som en stor del av ens liv. Jag vill att dessa minnen ska bli fler. Det suger att vi inet går på samma skola!

Grejen är ju att jag aldrig varit lyckligare än jag är nu men jag har aldrig saknat det gamla såhär mycket heller. Det är väl som de säger "Men vet inet vad man hade förän man förlorat det.."

Nu ska jag säga detta once and for all.. Jag tänker aldrig glömma våra stunder tillsammans i LeNuhörnet!



Jos